"Alla inte med på lika vilkor i RIK"

"Det var inte fel på ledarna, tvärtom var de en starkt bidragande orsak till att tjejerna trots allt fortsatte spela handboll i Redbergslids IK. Nej, det är styrelsen som handlat fel, som alltid satt mäns och pojkars behov främst."
TYCK TILL Hur är synen på flickidrott i din klubb? Kommentarer (5) Så får det inte gå till 2008 i en kommunalt stöttad förening, skriver föräldrarna vars flickor nu bytt klubb.
När Redbergslids IK gjorde segermålet i vårsäsongens sista handbollsmatch mot Kungälv betydde det serievinst. Spelarna på bänken och på plan jublade ikapp.
Men eftersom målskytten var en tjej på 16 år och laget RIK:s A-flickor väckte serievinsten inget större intresse inom handbollsklubben. Från ledningen kom det ingen reaktion. Detta hade nu tjejerna heller inte väntat sig, de flesta har spelat handboll i RIK i 7-8 år och är inte vana vid uppmärksamhet, intresse eller stöd från klubbledningens sida.
Alltnog, glädjen inom laget gick inte att ta miste på där i Kungälv. Alla ömma armbågar och sena träningspass, allt slit var som bortblåst. Kvar fanns bara gemenskapen spelarna emellan och den fantastiska känslan som ibland skapas när alla kämpar tillsammans för att nå ett mål.
Det är på den ursprungliga idén idrottsrörelsen vilar, idén om den demokratiska och sociala ungdomsidrotten är så stark att vi alla via skattsedeln stöttar den med mycket stora belopp varje år.
Upprörda men inte förvåndade
Denna idé är inte levande inom RIK, där får inte alla vara med på lika villkor.
Flickor, tjejer, damer missgynnas medan pojkar, grabbar och herrar konsekvent gynnas.
Det har vi föräldrar med döttrar i RIK under årens lopp kunnat konstatera och det gäller allt från resurser i form av träningstider till det intresse och engagemang som ledningen visar olika sorters RIK:are.
Men, invänder då någon, ledningen för RIK hymlar väl inte med klubbens satsning på manlig elithandboll? Kan någon vara förvånad och upprörd?
Ja, vi är upprörda. För ledningen i RIK talar med kluven tunga, den säger en sak utåt men gör en annan sak inåt. Men, nej, vi är inte förvånade. Men viktigast av allt, våra ungdomar och deras ledare har tröttnat på att deras gemensamma satsning på handboll inte får stöd från ledningen i RIK. De beslutade därför inför denna höstsäsong att lämna RIK och gå vidare till en klubb, Göteborgs Kvinnliga IK, som tar deras handbollsintresse på allvar.
Tror inte ordförandens ord
Varför då denna debattartikel? RIK får väl klara sig bäst klubben kan utan 25 träningsvilliga 16-17-åringar (juniorer och A-flickor), utan damlag och med ett tynande intresse bland flickorna i de yngre åldersgrupperna, eller?
Jo, vi föräldrar som skjutsar till matcher, bakar kakor för att få in pengar på fikaförsäljning och på många andra sätt stöttar våra ungdomar i deras idrottsintresse, vi är upprörda över den beskrivning klubbens ordförande Hans Potila Strömsnes ger i GP 15/9 av det som hänt.
Han sörjer inte att tjejernas ledare lämnat klubben, men tillägger: Spelarna däremot hade vi hoppats skulle bli stommen i damlaget om ett par år.
Vi föräldrar tvivlar på äktheten i hans ord.
Vi kan inte komma på något styrelsen sagt eller gjort som kan ha fått våra tjejer att tro att de var viktiga för RIK, nu eller i framtiden.
Till slut ger man upp
Vad Hans Potila Strömsnes inte förstår, eller vill förstå, är att utan de ledare som just den här gruppen tjejer haft turen att tränas av, hade klubben inte haft något lag alls på damsidan i den åldern. Det är nämligen så här det gått till tidigare i RIK under många år: förhoppningsfulla flickor på 9-10 år har med åren blivit besvikna 13-14-åringar. Det är då, när de tränat några år, när det blir tuffare på plan och träningsdosen ska öka och konkurrensen om träningstiderna ökar - då om inte förr blir det mycket tydligt för tjejerna och deras tränare vem det satsas på i klubben, nämligen killarna. Då är det lätt hänt att tjejerna (och deras tränare) ger upp och slutar, särskilt som skola och andra intressen också konkurrerar om deras tid.
Men just våra tjejer födda 1991 och -92 hade alltså turen att få ledare, Ann-Sofie Käck-Byström, Robert Hernqvist och Ingrid Palmgren, som inte gav upp utan fortsatte sätta upp mål tillsammans med laget. Tränare som inte stillatigande sett på hur resurserna orättvist styrts mot grabbarna. Undra på att RIK-ledningen tycker de varit besvärliga !
Vi föräldrar är bara tacksamma.
Låt oss exempelvis berätta om förra hösten när träningstiderna skulle fördelas inom RIK.
Då kom besked att våra A-flickor inte kunde få fasta träningstider! Några tider varje vecka hoppade runt mellan olika dagar och olika (mycket sena) kvällstider. Vem kan planera fritid och skolarbete då? Detta gällde förstås inte killarna i motsvarande ålder. De fick fasta träningstider, på attraktiva tider i stora, bra hallar. Sen fick vi föräldrar turas om att hämta tjejerna efter träningens slut, vem vill gå hem ensam i mörkret klockan 22 när man är 15 år?
Större bidrag till tjejer
Samhällets signal till idrotten är tydlig, prioritera tjejerna.
Varje tjej som idrottar ger föreningen mer i lokalbidrag och aktivitetsstöd från kommunen jämfört med om en kille tränat i klubben, detta för att kompensera den manliga dominans som historiskt finns i idrottens värld.
Så för att tala klartext: våra döttrars aktivitetsstöd har gått till herrlaget och till grabbarna.
Nu är det slut med det, våra döttrar tränar och tävlar numera i en klubb som tar tjejerna och deras idrottsintresse på allvar.
Oavsett det, tycker vi det är dags att RIK slutar åka ekonomisk snålskjuts på tjejers idrottsintresse.
En representant för RIK uttalar sig i GP 16/9 om det som hänt, hennes bild är att det är lugnt nu: För oss är det här ett avslutat kapitel.
Möjligen är det sant för RIK-styrelsen. Men även om den fortsätter sticka huvudet i sanden och låtsas som om "turbulensen" har sin grund i "bråkiga ledare" och inte i en otidsenlig inställning till tjejers och killars idrottande, så undrar vi hur länge omgivningen stillatigande kan se på.
Vad säger sponsorer och kommunen?
Känner RIK:s sponsorer verkligen inte till de omoderna ideal som råder inom klubben?
Är Göteborgs kommun inte medveten om att de skattemedel som satsas på RIK:s ungdomar fördelas så orättvist? Vet Svenska Handbollsförbundet och Riksidrottsförbundet hur det, fortfarande år 2008, kan gå till i en stor handbollsklubb - att ledningen faktiskt inte tar vare sig förbundets eller RF:s regler om en idrott för alla på allvar?


Föräldrar till RIK:s f d juniorer och A-flickor:
Sture Andersson, Eva Andersson Haglund, Ulf Byström, Emine Gönel, Erica Hedin, Sture Hedin, Kajsa Hernqvist, Jörgen Johansson, Monica Johansson, Håkan Jonasson, Christina Jonasson, Lena Karlsson , Per Karlsson, Lars Ladfors, Susanne Westphal Ladfors, Anette Lyrand, Stefan Loeb, Ingrid Henning Loeb, Milena Mitrovic, Dragomir Mitrovic, Margareta Molin, Niklas Molin, Mats Nilsson, Pia Nilsson, Magnus Olofsson, Anna Johansson, Linda Svärd, Magnus Svärd, Stefan Zetterlund, Eva-Lena Ängheden, Hans Blomqvist, Janne Östlund , Lotta Östlund.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=446304